Ta hand om ditt sjuka barn

God kväll! Hoppas ni har en bra vecka såhär långt.

Igår ”snubblade” jag över ett inlägg på Facebook – ett långt, men så jäkla bra skrivet inlägg. Jag tänker kopiera ner det här och nu. Innan jag gör det vill jag bara skriva till Er som inte har barn (än) att ni kommer förstå den dagen, ni kommer förhoppningsvis minnas inlägget och jag HOPPAS att om DU som läser detta och känner dig träffad börjar tänka om lite. LÄS hela. Du kommer förstå! (Gör du inte det så stick)

Håller du inte med? Kommentarsfältet är öppet.

👇🏼

Vi tar de en gång till, Mvh sjuk pedagog/vabbande mamma

Hej där småbarnsförälder❗️

Har du en minut?

Jag har nämligen något viktigt och chockerande att berätta.

Något som möjligen kommer att rubba din verklighetsbild.

Det är nämligen så att barnsjukdomar inte spontant uppstår på förskolan.

Jag vet, det låter helt orimligt, eller hur?

Jag vet att det är svårt att tro på, men jag lovar att det är sant.

Sjukdomarna kommer nämligen till förskolan med barnen.

Det är de sjuka barnen på förskolan som sprider sjukdomar till andra barn.

Det är barn som borde stannat hemma som smittar.

Det är barn som kommer tillbaka alldeles för tidigt som upprätthåller sjukdomarna och ser till att det kanske blir en andra våg.

Det är här ni kommer in i bilden, föräldrar.

Det är ni som ser till att de sjuka barnen är på förskolan.

Självklart är vi pedagoger också skyldiga, genom att vara alldeles för snälla.

Vi har överseende över att Kalle var hemma förra veckan så vi förstår att hans föräldrar måste jobba, eller att Lisa går hem om två timmar så då kan hon lika gärna stanna.

Eller också för att vi inte orkar med konflikterna.

Att möta er irritation och ert ifrågasättande i telefon, att behöva motivera varför ditt barn mår dåligt och behöver hämtas.

Det orkar man inte efter ett tag.

Vi kan bara råda och rekommendera, om du struntar i det kan vi inget göra.

Så om du står där i hallen med ditt barn som kaskadkräks och har 42 graders feber, kan vi inte neka till att ta emot barnet.

Så skeva är reglerna.

Genom att sjukdomarna tillåts sprida, äventyrar du inte bara ditt eget barns hälsa, det är 15-20 familjer till samt pedagoger också.

Så nästa gång du gnäller över att pedagogerna på ditt barns förskola är sjuka, fundera då på varför de blivit sjuka.

Fundera över din egen roll i problemet personalbrist.

Så visst blir barn sjuka av förskolan, men framför allt blir förskolan sjuk av barnen.

Du säger att du inte har råd att vabba?

Om du lever på existensminimum förstår jag det, men hur många av er gör det?

Handen på hjärtat, finns det inte något du kan dra ned på så att ditt barn ska få vara hemma och bli friskt? Inte?

Det var väldigt synd. Om barnet.

Ditt barn kanske blir sjuka ofta.

Du kanske behöver vabba flera gånger på en månad.

Det är så det är att ha barn.

Förringa oss inte genom att försöka lura oss. Vi ser mer än ni tror.

Vi vet vilka barn som lämnas med Alvedon i kroppen, och rings hem efter vilan när medicinerna går ur kroppen.

Vi vet vilka barn som egentligen är magsjuka, har feber eller är allmänt hängiga medan ni skyller på att det är tänderna eller att de åt för mycket godsaker igår.

Vi är med era barn hela dagarna.

Vi ser det här.

Så nästa gång du väljer att lämna ditt sjuka barn på förskolan, för att du har så mycket att göra på jobbet, eller för att det där mötet är så oerhört viktigt.

Tänk då en runda till.

Varje gång du gör det valet att lämna ditt barn, har du valt ditt arbete framför ditt barn.

Är det värt det?

Hur vet jag då allt det här?

Vad ger mig rätten att uttrycka mig om ditt föräldraskap?

Jag jobbar på förskolan.

Jag möter det här dagligen.

Det är jag som sitter till bords med ditt barn som hostar och nyser i min mat.

Det är jag som torkar upp när ditt barn kräks över sig själv.

Det är jag som byter diarréblöjorna.

Det är jag som sitter med ledsna sjuka barn i famnen och får ta emot snor och dregel.

Det är jag som står i andra änden av telefonen medan ditt barn bara ligger och gråter för att det mår så dåligt och du inte har tid att komma.

Det är jag som får avdrag på lönen med karensdagar för att ditt barn återigen smittat mig.

Det är jag som tröstar ditt barn när det hostar så att halsen värker och det inte kan sova.

Det är jag som ständigt måste försvara mig och förklara varför ditt barn inte bör vara på förskolan.

Det är jag som är där och tar hand om ditt barn när du inte hinner/orkar/har lust.

Så jo, jag anser att det ger mig rätten.

Gör det här inlägget dig arg? Provocerad? Bra. Det visar bara att du tar åt dig.

– okänd pedagog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s